Island

Det tar 35 minuter med taxi från hotellet i Kefflavik in till Reykjavik. Landskapet är platt. På den spruckna jordskorpan växer torkat gult gräs.

Staden syns på långt håll likt ett pärlhalsband av tända hus. Före stadens början ligger sommarhusen balanserade på klipporna mot havet.

 

Tre Frakkar heter restaurangen vi fått rekommenderad från dem som var strandsatta här under vulkanmolnet för inte så länge sedan. All sorts god fisk, val och haj står på menyn. 

 

Befolkningen på 320 000 personer har byggt upp ett samhälle mellan Europa och USA. Ekonomin är påväg att försiktigt återhämta sig

och den typiske islänningen är (enl mig) hjälpsam, pratglad och lite filurig.

 

Flighten mot NYC ställs på tisdagen in och servitrisen på hotellet säger: We always get the leftovers.

(Hon syftar naturligtvis på ovädret).

Det blåser småspik, men är ändå strålande sol ute.  Lika märkligt som landet självt är vädret.

 

Väljer mellan att stanna på Island till söndag då första flight går mot NYC, att flyga till Boston dit ovädret kanske kommer sedan, eller till D.C.  Valet är enkelt. D.C var och är alltid hemma. Så är det bara. 

 

Nu mot svavelbad à la Island!