Flärdfull granskning

På morgon tv pratar man idag om sms språk och hur det kan berika vårt dagliga
skrivna språk. Jag känner mig gammal och trött, men det är väl som med alla nymodigheter:
Jag behöver lite tid…

Mina tankar far iväg till förskräckelsen för tjugo år sedan när jag som hemvändande svensk
från USA insåg hur många ord vi faktiskt lånade från engelskan. Det var så tydligt då.
Sedan trubbades jag, liksom alla andra som lever i Sverige av.

Idag har det tagit sig nya uttryck. Jättestora kanelbullar och enorma kakor. Stormarknader och
shoppingkomplex där man inte hittar för att det är för stort. Kartor och kompass är nödvändigt för
att hitta bilen efteråt. Frågan är bara om det fungerar bättre?

Full i fniss blir jag också över mig själv som använder engelska uttryck idag. Favoritordet är nog
Detox. Detox te, Detox kur. På svenska borde det ju rimligen heta giftutrensning, eller giftavvänjning
men det är ju inget snyggt ord alls. För kanske är det just så; att vi använder orden för att fluffa till vårt eget
ordfattiga och lite trista språk. Vi är kusinen från landet som har rejäla rågummiskor och där borta i det stora
förtrollade landet använder man höga Manolo Blahnik skor istället.

Det kan ju inte vara en slump att vi hellre sett på fyra glamourösa hemmafruar från Wisteria lane i flera år, istället
för svenska Grannfejden. Trots allt är det ju så att vi svenskar också, om än i smyg gillar glamour och flärd.
Det är bara så att vi med vår kultur inte får låtsas om det. Inte ens Christer Lindarw (Sveriges snyggaste kvinna)
får låtsas om det. Han får bara vara tokglamourös på kvällstid i smyg.

Nu får vi ta tag i det här och bejaka vår törst efter flärd. Vi får bläddra i modemagasin istället för att läsa ännu en
hemsk socialrealistisk deckare. Vi får gå på manikyr och köpa sandaletter och snygga handväskor.
Vi får lägga pengar på saker som inte är till hemmet, för det har någonstans på vägen blivit tillåtet i vårt avlånga land.
Att satsa på hemmet är ju att satsa på alla. Att köpa en kudde för åtta hundra är inget konstigt. Ingen särskild sticker ut.
Bara kudden som ligger där och är vacker.

Att satsa på sin egen uppenbarelse är ju inte lika självklart, men ack så nödvändigt. I skuggan av grupp 8 och fulmode
och bekväma träningsoveraller och glipande korta tröjor ska vi nu med gott samvete pynta oss till oigenkännlighet, likt dame Edna;
men kanske ändå inte. Kanske mer likt Lena Olin. Hon är flärd, väl sammansatt till en icke skrämmande helhet. Ett paket av allt
det som vi är dåliga på. Dags att sätta fart, för vi vet inte hur lång tid det kan ta och inte heller hur lång tid vi har på oss.