Bokmingel

Jag går på releseparty av en ny bok.
Tar cykeln, vilket visar sig vara oklokt. Jag vet ju det här sedan förr.
När jag cyklar så blir det lika intensivt som på mina spinningpass.
Det är ju inte meningen, men det är som om benen och hjärnan
tillsammans lever ett eget liv.

-Fortare!, fortare!, skriker tränings-Hitler inuti huvudet.
– Ja, ja, ja!!!!, säger kroppen.

När jag kommer in i lokalen är det varmt. Jag eftersvettas och
tar av mig kavajen, men hinner inte ta ur cykeltofsen ur håret.
Då ber en fotograf vänligt om att få ta en bild.
Känner hur jag i förhållande till mitt sällskap har
antagit ansiktsfärgen grisskär med två tillhörande röda stoppljus
(pms-finnar) bredvid munnen.
Fan, kan det aldrig få vara åtminstonne lite glamoröst i mitt liv?
Nähä då! Här står man och ler lite tafatt. Att avsky sig på bild
har ju alltid varit min lott. Älskar att ta bilder av andra, men
det är som om den absolut fulaste sidan ska visas upp varje gång
det är på tapeten med bildförevigande.
Kort kan sägas att jag på bild:
blundar, visar dubbelhakorna, eller ser bara allmänt konstig ut.
VARJE GÅNG!
Förhoppningsvis behöver de inte bilden av mig
utan kastar den på en gång. I detta läge är det ju tur att jag
inte gjort mig ett namn någonstans. Att jag inte är känd för
allmänheten utan kan få falla i glömska till förmån för alla de
riktiga och viktiga som var där.

Huvudpersonen vid detta bokmingel heter Ann Rosman.
Jag har hört hennes namn förr, men inte läst något av henne.
Detta är hennes tredje bok som heter
Porto Francos Väktare.

När jag sedan hör namnet på hennes första mycket hyllade bok
Fyrmästarens dotter, vet jag att detta är en mycket uppskattad
och duktig författare.

                             

Ann visar sig inte bara vara en duktig författare utan en mycket
inlevelsefull berättare. Hon fullkomligt sprudlar av liv och glädje
över den skatt av researchhemligheter hon verkar ha arbetat upp
under arbetets gång.
Boken då. Jo, den handlar om en nutidshistoria som vävs samman
med en 1700-tals historia om vad som faktiskt (på riktigt) utspelade
sig på Marstrand under denna tid.
Det ska bli ett mycket trevligt nöje att läsa hela historien!